Tillbaka i gamla spår :-( men förhoppningsvis snöfria!

En månad spelade noll roll för godisavvänjningen. Det var inget svårt alls att dyka in i gamla vana spår igen. Men okej, jag vet att jag kan nu, den insikten fanns inte förut och jag har en ny plan på bättre leverne när man nu kliver över 40-gränsen. Fram tills dess får osunt leverna vara grönt :-))

Februari var blogg-fri, och nästan helt ofrivilligt kompisfri månad. Hade en väldigt trevlig resa upp till Edsbyn i början där, där det bjöds på god mat och trevligt sällskap. Sen gick det utför snabbt med orken. Lite väl mycket åtaganden privat (man vill ju så mycket mer än man orkar) , lite väl mycket ansvar på jobbet och en restid till jobbet som hetat duga, har väl gjort att man har anat den där berömda väggen i ögonvrån ibland...

Bifogar ett litet klipp från UNT som var vinterns klockrenaste... :-))

Åkte till London, medan sambon for på fotbollsresa i Tyskland, för att vila upp mig från pendlarstrul och rensa hjärnan. En del blev bra, men rensa hjärnan blev det inte. Pga varningar om vädret blev det supertidig resa till London, gick upp halv tre på natten, vilket visade sig vara onödigt, men ville ju inte missa Depeche Mode på kvällen.

Kommer till ett London där en stor del av tunnelbanenätet ligger nere, vilket höll på att ge mig ett smärre hysteriskt anfall, särskilt när det dessutom dök upp ett elfel och hela plattformen var fullbelamrad med folk på Shepards Bush-stationen som var min utgångspunkt. Men det hela var över på fem-tio minuter, phew! Bytte till anslutningsbuss till O2-arenan, eftersom den linjen naturligtvis höll på att fixas till. Komiskt nog så kör busschauffören fel och åker förbi arenan! Då kände jag att nån där uppe vill mig inte väl. Nåja, den stackars busschaffören upptäcker sitt misstag och vänder på ett mycket märkligt ställe, vilket gör att han måste hålla på och rucka och till sist köra upp på trottoaren för att komma loss, vilket ledde till stora applåder från passagerarpubliken. Till slut kom han ändå fram och man missade halva föreställningen med förbandet, men Nitzer Ebb har väl aldrig varit någon höjdare i mina ögon och var det inte denna gång heller.

Och så var det ängligen dags för husgudarna, vars musik brukar få hela publiken i extas. Men det hände inte så mycket. Började undra om det var mig det var fel på, eftersom jag var rätt trött efter ha gått upp halv tre. Tittade mig runt på alla andra i publiken som var generellt sett var folk i fyrtioårsåldern med små magar och runda flintar på skallen, men de var inte så igång heller. Ljudet i arenan var helt enkelt för kass, det var tomt och ihåligt och skränigt. Dessutom var nog inte Dave i högform heller, för sämre version av, enligt mig, världens bästa konsertlåt "Never Let Me Down - Split Mix" har de aldrig gjort. Konsertens absoluta höjdpunkt var Martin Gores "Home" som får 5+++. Det taskiga ljudet förstörde inget av känslan i den, så vackert och inlevelsefullt och en himmelsk röst, det var läskigt bra helt enkelt.

Det är alltid spännande och se vad man får för hotellrum i England och denna gång var det nyfixat, så även om mattan inte var nydammsugen så var det inte en sanitär olägenhet i alla fall. Men lite engelska komiskheter fanns det. 4 dörrar i ett rum på ca 7 kvadratmeter inkl badrum och en garderob som stod 15 cm från väggen gjorde att man visste i vilket land man var :-)) Rummet var förvånansvärt varmt, så det var bra. Mindre bra var att de bäddat med en yllefilt vilket ledde till att jag gick omkring som en allergizombie med knallröda ögon och svullet fejs i två dagar innan jag kom på vad det var... och då skulle jag hem. Bodde på Rex hotell vid Shepards Bush vilket var helt okej, förutom att man betalade i förväg och fick kvittot sista dagen. Inte trevligt när man vet att de har ens kortnummer och man hela tiden fick undra hur det var belastat...

Westfield galleria vid Shepards Bush kan definitivt rekommenderas en regnig dag. Stor som sjutton, och trevlig och luftig. Man kan lätt gå en dag där.

Har äntligen också hälsat på krambjörnen Sissi, hela 40 cm hög och 4-5 månader gammal. Hon kommer bli en stor och mysig lufs att mysa med och det är hon så bra på, riktigt tillgiven liten busig sak är hon. Jättego helt enkelt.

Det var februari och nu förväntar jag mig en mars med ett trevligare klimat, jag är beredd att göra alla slags snödanser eller vad han ovan nu kräver för detta!