Förkylt

Sitter och snörvlar, matt och ganska eländig och ser väl mer ut som ett förfallet troll än något annat. Slog något slags rekord i missprydande frisyr igår morse när håret stod ut 30 cm från skallen. Men håret blir ju extra vackert när man är förkyld och ligger och gnider det mot kudden större delen av dygnet. Tur att sängen är skön och att man har en hel del att läsa mellan sovattackerna, ligger flera nummer efter i läsningen av Illustrerad Vetenskap.



Och så var det ju kära gamla SJ, men man får väl börja se det komiska i det hela. Som i torsdags eller fredags när de bytte spår hela tiden på Uppsala station. Skulle ha varit jättekul att ha sett det som en film, en stor flock får som springer runt och det enda som fattades var att man skulle ha klappat varandra på huvudet så hade det sett ut som en scen från Benny Hill.



Nästa scen var när man skulle av tåget på perrong 11 i fredags. Det tog 15 minuter att ta sig ner från perrongen ner till t-baneplanet (eller precis nedanför trapporna). Naturligtvis ska man ha en nervös hund slingrande runt benen. Är inte rädd för hundar egentligen, men har lite svårt för kamphundraserna, litar inte riktigt på dem... Blir också vettskrämd när en hel skock, först en grupp punkare sedan företrädesvis män i alla åldrar, springer över spåren, det är bra att man tror att man är mäktigare än flera ton rullande stål kan man säga...



Sista dagen i godisavvänjningen, ska bli intressant och se om det hjälpt överhuvudtaget, mentalt är jag inte så säker, men jag är väldigt nöjd med mig själv!

Tre kalas, noll efterrätter

Tre kalas på åtta dagar utan att ta efterrätt... Otroligt trist måste jag säga, kan inte förstå de som avstår år efter år, det känns lite som man missar det festliga. Nu var det ju väldigt trevliga tillställningar ändå med god mat och trevligt sällskap, absolut, men jag har nog ofta haft just efterrätten som en grande finale på middagen och nu blev fick man se den ätas upp inför ögonen utan att kunna få smaka på mumsbitarna själv. Förstår hur de känner sig på Robinson när folk goffar framför ögonen utan att kunna äta själv, eller nåja, nästan i alla fall ;-))

Har idag, över en vecka efter tidtabellen, städat ut alla julsakerna, alla två adventsljusstakar, några fejkade julstjärnor och en "stjärngardin". Saknar stjärngardinen mest, det är mysigt med de små ljusen när man ligger och slappar på soffan.

Ska nu gå och sussa och få goffa chokladkakor, det är ju bara i sömnen man får unna sig sån't ett par veckor till...

Suck...

SJ, SJ gamle vän, du kan hälsa hem...
För hem kommer man ju inte i första taget den här månaden, så det är bäst att de gör det åt en. Nej, men mängden förseningar och inställda tåg den här månaden måste närma sig något slags rekord. Det är inte bara det att det tar tid, man blir så frustrerad av osäkerhetskänslan. Har hittills i år råkat ut för fyra förseningar över en halvtimme och därtill några kortare än så. Det tar mycket kraft helt enkelt, och om den varan är det ju inte överskott så här på mörka vintern.

Hälhelvetet gör ju inte väntan så mycket roligare. Kunde inte ställa mig på vänster fot alls när jag vaknade i morse. Nu börjar jag sakta kunna få ner foten mer och mer. Hoppas, peppar peppar, att jag kan få ner foten någorlunda när man ska ut och jobbresa till Eskilstuna i tre dagar, vore trevligt att slippa trippa på tå hela dagarna.

Söndagsmys,ajaj och mörka böcker

Skulle ju naturligtvis ha haft festfoto här, men jag är för dålig på att ta kort, så ni får ta mitt ord att det var en jättetrevlig födelsedagsfest hos Ammi med lite lagom yrsel till middagen ;-) Det blir ju inte mycket av de starkare dryckerna numera, men i rätt dos vid rätt tillfälle får jag erkänna att de inte är så fel alltid.

Är lite lagom degig och slö idag, perfekt att ligga och glo på Robinson-intriger och läsa bok. Parallell-läser deckare och Rickards Flingas sanna upplevelser från 20 år i amerikanskt fängelse. Har en släkting som bott granne med honom, så jag har hälsat på honom, och då tänkte jag väl mest att det var olyckliga och hemska omständigheter som fick honom att mörda sin jobbarkompis som antastade hans dotter. Och det tycker jag fortfarande, men jag inser också att han knappast är någon ängel annars heller. En väldigt tragisk, otäck och skrämmande bok som får en att känna obehaget krypa upp i halsen. Den skulle kunna användas som ett avskräckande exempel mot droger, allt skit som finns i den världen förutom de direkta effekterna av narkotikan.

Fick en rejäl positiv överraskning idag när jag klev på vågen, minus 1½kg på en vecka, och då tycker jag ändå att jag kompensationsätit för godiset en hel del, så det var kul. Mindre kul är att jag har fruktansvärt ont under vänster och lite ont i höger häl efter ha hoppat studsmatta en halvtimme. Har haft mer eller mindre ont en längre tid, men idag kan jag knappt gå. Bävar för at jag måste gå till läkaren med mina fula fötter, men jag kan inte strutta omkring på tårna. Känns verkligen inte kul när man kommit igång med motionen och verkligen tycker att det känns bra att åtminstone få röra på sig en halvtimme om dagen när man bara sitter på sin häck dagarna i ända...

Det viktiga i livet och Morden i Midsomer

Jag har glömt vad som är viktigt i livet. Jag har inte begripit vad som är viktigt. Carl Philip har ju träffat en Slitz-brud och jag som istället läste om jordbävningen på Haiti idag, som verkar ha helt osannolik omfattning. Visst, jag läser gärna skvaller jag med, och hoppar över att läsa nästan alla artiklar om Israel, men när ett fattigt land drabbas av en helt förödande jordbävning kan jag inte riktigt tycka att en pinuppa iklädd i orm är något jag bryr mig om, inte ens om det är Carl Philips tjej, det kändes väldigt lågt med den löpsedeln idag.

I och för sig är nästa sorg nästan lika patetisk i sammanhanget, men min personliga sorg idag är att Barnaby ("Morden i Midsomer") har pensionerat sig. Kommer att sakna det trivsamma lugnet han skapade i den mordiska lilla byn. Det är terapi att strosa omkring med honom. Hoppas att den nya tjejen inte är en tuff brud utan någon som kan förmedla samma känsla. Är lite trött på att alla kvinnliga poliser i alla serier måste vara så hårda. Är det någon konstig förvrängd och förvanskad jämlikhet serieförfattarna försöker framställa?

Måste ge mig in i vargdebatten också: Hur ska svenskar någonsin nu kunna rättfärdiga bevarandet av stora kattdjur som tigrar nu? Eller livsfarliga isbjörnar? Eller för den delen elefanter och flodhästar. Vilda elefanter står för en hel del dödsfall och inget djur i Afrika dödar så många människor som flodhästar. Men det är klart, det drabbar ju inte oss i Sverige. Visst ja, en hök tog en pärlhöna på landet, kanske ska ta och föreslå jakt på dem då, de kan ju också ta våra husdjur.

Och så dagens godisrapport: Två veckor och det är jättesvårt, först nu kan jag verkligen känna att jag får använda all kraft för att stålsätta mig... :-(

Veckans kamp är över ;-))

En lugn helg med en massa salta kex och pizza, men jag är ändå stolt: ÖVER en vecka utan godis. Lovar det har inte hänt så länge jag kan minnas (faktum är att mitt tidigaste minne involverar en polkagris). Igår var det byte på hormonerna och då var det inte lätt, det fanns nästan bara en sak i huvudet. Tur att det inte fanns något hemma och man slapp gå och handla det hjälpte en helt. När jag handlade på Hemköp i fredags var det också nästan hysteriskt svårt när man var tvungen att går förbi alla godishyllor för att köpa yoghurt, men jag klarade det. Nästa vecka bannlyses salta kex, som jag kan spy på, bara jag tänker på dem och hoppas att jag vräker i mig fler wraps istället.

Bilderna föreställer utsikten från mitt fönster på jobbet och min maskot som jag fick av en kollega på jobbet. Tror nästan inte att utsikten kan bli vackrare från ett jobb, det känns lite sorgligt att vi måste flytta ifrån huset till ett industriområde med Ikea som blickfång när man tittar ut.

Kommer att bli en väldigt tidig kväll. Upp som värsta zombien i ottan. Tror fanimig inte ens att tomten skulle vara vaken...

Igår blev det ingen bra kväll, en massa salta kex, men inget godis i alla fall och idag blev det sushi som blev belöningen, så var i smakhimlen ett litet tag i alla fall.

2006 = året då jag rensade bland mina krämtuber sist uppenbarligen. Jättebra att ha ni vet. Mest gamla prover från jobbet som jag gamade åt mig. Tror jag hoppar det i fortsättningen och får över lite plats i stället. Det är ju rätt kul att kunna hitta det som faktiskt är användbart och verkligen använda upp alla dyra föryngringskrämer som ska ta bort varenda rynka. Ja, är man dum får plånboken lida ;-)

Har fått ihop lite foton på Boglösa-djuren. Gamla halvsura, men väldigt snälla, Tussan (tur det med dem klorna) och söta lilla galningen Sissi, som HATAR kameran. Tussan är väl inte helt överväldigad över sin nya polare, tror mest att hon tycker att hon är jäkligt jobbig. Jaga katt är ju nämligen skitkul hehe.

Utan godis...

5 dagar utan godis snart! Och jag överlever :-) Det går faktiskt rätt bra till och med. Har fått dille på wraps med champinjoner, räkor och machésallat istället, så jäkla gott.

Och pengar sparar jag också. Ska ju shoppa på Europas största galleria i London i slutet av februari. http://uk.westfield.com/london/ Bor lägligt till alldeles vid den i Shepard's Bush på ett nytt tvåstjärnigt hotell, och vad det betyder brukar ju vara skitiga rum med fönster som inte går att stänga och med garderobsdörrar vända åt fel håll så man får leka ormmänniska för att komma in i dem. Fast det är ju såna saker som är lite kul också, det är ju det man minns sen. Frukost ingår i hotellnotan minsann, dvs några rostade bröd med liten marmeladklick och lite flingor i mjölk. Det är engelsk standard men ändå är det rätt coolt.

Men det blir ju efter Depeche Mode på lördagen. Ska bli så roligt att se dem live i min favoritstad. Behöver säkert öronpluggar, men det struntar jag i, det är min extaskväll.

Måste besöka gullungen Sissi (mammas valp) snart, eller "djävulen i söt förpackning" hon tydligen kallas numera :-)) Men för mig har hon bara visat sin lite blyga förtjusande sida och varit så söt och go som en nallebjörn. Långt lockigt hår och alldeles kolsvart, kan ju ååååååååååhhhhhhhhh-a för mindre...

Nytt år, nya förväntningar

Nytt år, nya förväntningar...

Som min sambo sa: Du har ju en massa idéer, är det inte dags att förverkliga dem? En av dem är att blogga, få skriva även om jag inte har någon nisch ännu.

Ja, det skulle vara ett ja till ett gladare och friskare liv kanske. Har nog aldrig känt mig så oerhört motiverad att genomdriva en förändring av mig själv. Att fokusera på vad som jag tycker är roligt och stimulerande.

Finns ju en massa roligt som Londonresan, hemliga resan och Edsbyn-resan t ex eller varför inte bara att titta på de vackra träden?

Bättre hälsa är också en omvandling jag förväntar mig av 2010, vilket bl a innebär ett klart minskat sockerintag. Har klarat fyra dagar utan godis nu och det går mot alla odds ganska bra... det är första gången på över femton år jag har lyckats med den bedriften!

Ska bli spännande och se vad jag klarar, men banne mig, för första gången tror jag faktiskt verkligen på mig själv!