Det viktiga i livet och Morden i Midsomer

Jag har glömt vad som är viktigt i livet. Jag har inte begripit vad som är viktigt. Carl Philip har ju träffat en Slitz-brud och jag som istället läste om jordbävningen på Haiti idag, som verkar ha helt osannolik omfattning. Visst, jag läser gärna skvaller jag med, och hoppar över att läsa nästan alla artiklar om Israel, men när ett fattigt land drabbas av en helt förödande jordbävning kan jag inte riktigt tycka att en pinuppa iklädd i orm är något jag bryr mig om, inte ens om det är Carl Philips tjej, det kändes väldigt lågt med den löpsedeln idag.

I och för sig är nästa sorg nästan lika patetisk i sammanhanget, men min personliga sorg idag är att Barnaby ("Morden i Midsomer") har pensionerat sig. Kommer att sakna det trivsamma lugnet han skapade i den mordiska lilla byn. Det är terapi att strosa omkring med honom. Hoppas att den nya tjejen inte är en tuff brud utan någon som kan förmedla samma känsla. Är lite trött på att alla kvinnliga poliser i alla serier måste vara så hårda. Är det någon konstig förvrängd och förvanskad jämlikhet serieförfattarna försöker framställa?

Måste ge mig in i vargdebatten också: Hur ska svenskar någonsin nu kunna rättfärdiga bevarandet av stora kattdjur som tigrar nu? Eller livsfarliga isbjörnar? Eller för den delen elefanter och flodhästar. Vilda elefanter står för en hel del dödsfall och inget djur i Afrika dödar så många människor som flodhästar. Men det är klart, det drabbar ju inte oss i Sverige. Visst ja, en hök tog en pärlhöna på landet, kanske ska ta och föreslå jakt på dem då, de kan ju också ta våra husdjur.

Och så dagens godisrapport: Två veckor och det är jättesvårt, först nu kan jag verkligen känna att jag får använda all kraft för att stålsätta mig... :-(